Kambodjas framtid

Foto: Andreas Karlsson

Är det här Kambodjas första stora demokratiska ledare? Mannen som kommer att göra upp med korruption, få landet på fötter, vinna folkets förtroende och föra dem mot en ljus framtid? Eller är det här en ny Pol Pot, en grym diktator som kommer upprepa röda khmerernas skräckvälde under 1970-talet?

Det är svårt att låta bli att tänka sådana tankar när man reser runt på landsbygden och ser barnen som leker, spelar fotboll, badar i det bruna vattnet och som, utan återvändo, är det här landets framtid.

Efter några dagar i Siem Reap-provinsen kommer vi nu att återvända till Phnom Pehn och göra ytterligare en och en halv dags intervjuer innan vi reser tillbaka till Sverige. Det har inte blivit så mycket rapporterat från den här resan som vi hade hoppats, vilket beror på en kombination av begränsade tekniska resurser och brist på tid. Det har varit en intressant resa och vi hoppas istället kunna förmedla - i text och bild - våra erfarenheter och skildringar i de reportage som den här resan kommer att resultera i.

Håll till exempel utkik i: Sydsvenskan, Röda Korsets Tidning (i Sverige och Danmark), Kyrkans Tidning, PAX (Svenska Freds), Amnesty Press, m.fl.

Med vänliga hälsningar
/Andreas och Görrel

Siem Reap

Ja, som framgått så har vi inte haft den internettillgång som vi hoppats
under vår vistelse i Kambodja. Inte så att internet saknas, men det har i de
fall vi försökt varit frustrerande långsamt och det har inte funnits tid att
invänta "framkoppling".
Nu har vi nått Siem Reap i norra Kambodja efter en sextimmars bussresa från
Phnom Penh. Veckan har, vilket tidigare annonserats, gått åt till våra
uppdrag kring temana "människohandel/trafficking", "minproblematiken" och
"ECCC - tribunalen som ska döma röda khmerledare".
I samtliga fall har det mesta gått som planerat. I något fall till och med
bättre än så. Det var förstås en lycklig omständighet att "Broder nr 2",
Noun Chea, utlämnades i förrgår, dagen efter att vi själva varit på
domstolen och gjort intervjuer med centrala personer. På samma sätt var det
lyckliga omständigheter som gjorde att vi redan i tisdags kväll träffade
personer som gav oss en förvarning om hur nära arresteringen låg. Eftersom
vi inte jobbar med nyhetsmedia under den här resan förändrade det inte så
mycket för vår del, men förde åtminstone tillfälligt upp de mycket
intressanta frågorna om hur - och varför - processerna mot röda khmererna nu
till slut ska genomföras. En längre analys av detta kommer att publiceras på
vår blogg "Till mänsklighetens förvar" (www.textverk.blogspot.com), efter
vår hemkomst, när vi haft tillfälle att samla vårt material.
Tills vidare kommer vi nu att ägna oss åt tempelstudier. Ja, det vill säga
vi lättar lite på de tunga ämnena och kommer ta två dagar till att besöka
Angkor Wat-området strax utanför Siem Reap. Med lite god tur kommer vi kunna
rapportera om det de närmaste dagarna.

Problem med tekniken

Eftersom internettillgangen inte har varit vad vi hoppades, sa har det
heller inte blivit nagra blogginlagg sedan vi anlande hit till Phnom Penh.
Var forhoppning ar att vi inom en dag eller tva ska kunna uppdatera er pa
vad som hant, eftersom vi kommer att flytta pa oss och troligtvis fa
battre forutsattningar.

Kambodja - 30 år senare

Var befinner sig Kambodja, knappt 30 år efter att Röda Khmer-regimens brutala styre fick ett slut? Med den frågan i bagaget kommer vi under resten av den här månaden att befinna oss på resa i Kambodja. Vi reser på uppdrag av ett antal svenska, danska och norska tidningar och tidskrifter, samt med ett särskilt uppdrag från Forum för Levande Historia, vilket knyter an till deras projekt "Brott under kommunistiska regimer".

Resan kan också ses som en naturlig fortsättning på arbetet med Till mänsklighetens försvar, vår reportagebok om folkmord, krigsförbrytelser, rättvisa och försoning, som kom för ett år sedan och vars innehåll har sin fortsättning på vår parallella blog med samma namn.

Vi kommer att titta närmare på hur det segdragna arbetet med att få till stånd rättegångar mot de ålderstigna röda khmer-ledarna går. Vi kommer även att rapportera om några av de stora problem som dagens kambodja brottas med, som trafficking och minor.

Under resans gång kommer vi att - i den mån vi har teknisk möjlighet - att rapportera i text och bild här på bloggen. Välkomna att följa med på resan.

/Andreas och Görrel

Skymning över trastarnas stad

PRISTINA: När skymningen faller över Pristina kommer trastarna in från fälten. Stora svarta moln av tiotusentals fåglar avtecknar sig mot den djupblå himlen. Varje kväll, vid samma tid. De söker sig in till staden för nattvila. Och Kosovo Polje, Trastfältet kallat, blir öde för natten.

Vi promenerar till utmärkta restaurangen Te Komiteti och äter undertecknads avskedsmiddag - för den här gången. Kollegorna från Sverige - de som räddades under eftermiddagen med ett taxinummer - kommer inte helt oväntat förbi. Och så hem för att packa ihop inför morgondagens avresa.

Pristina har, efter det inte så smickrande första intryck som förmedlades för en vecka sedan, vuxit i anseende. Knappast en vacker stad. Men vänlig och inbjudande på många andra sätt. Jag skulle tro att det inte är sista gången som jag sätter min fot här. Men för denna gång tackar vi för oss. (Adam fortsätter blogga från Kosovo fram till tisdag på ah!. Missa inte det!)

Parallella världar

LAPLJE SELO: - Människor lever i stor stress och oro över vad som ska hända med Kosovo och därmed deras liv. Det är den stressen som ger upphov till de flesta av de sjukdomar som vi behandlar här.

Det säger en av läkarna i den serbiska lilla byn Laplje Selo, strax utanför Gracanica. Och han konstaterar att många av hans patienter lever under förhållanden som vore det fortfarande krig. Det gör knappast saken bättre, tillägger han.

Utan tvekan ligger det något i vad han säger - även om orsakerna förstås är öppna för diskussion. Längs båda sidorna av den ojämna vägen genom byn tornar skräphögar upp sig. Några hundar och katter rotar bland hushållsavfallet, och på några ställen ryker det kraftigt från sophögar som någon har tänt eld på. Husen är små, mörka och dåligt isolerade.


Men sjukvården håller hög kvalitet. Vårdcentralen och det provisoriska sjukhuset är väl utrustade och enligt läkaren finns alla möjligheter till en bra vård. Problemet är bara att under rådande omständigheter så är det svårt att förebygga sjukdomar.

Det serbiska vårdsystemet i Kosovo är helt åtskilt från det albanska. Det finansieras från Belgrad och arbetar exklusivt för invånarna i de serbiska enklaverna. Patienter som inte kan behandlas lokalt, remitteras till vårdinrättningar i Serbien, inte till sjukhuset i Pristina.

- Om det skulle hända en olycka på stora vägen här ute, så är det klart att vi inte tittar efter om det är en serb eller en alban som är skadad innan vi ingriper, men vi har inga som helst kontakter i övrigt med sjukvården i Pristina, säger läkaren.

När vår beställda taxi sent om sider kommer för att plocka upp oss, är den albanske chauffören märkbart nervös. Vi hinner nätt och jämt sätta oss innan han gör en snabb u-sväng och accelererar ut ur Laplje Selo på väg tillbaka mot Pristina.

Balkan Culinaria

PRISTINA: Fortfarande mätt. Gårdagen avslutades med en präktig balkansk middag. Tre rejäla bitar panerad ost till förrätt, toppad med färsk getost. Och till huvudrätt, en halv oxe, fylld med ost och därefter panerad och friterad och dekorerad med majonäs. I runda slängar 400 g kött. Tillbehör? Nej, varför det?

Det serbiska perspektivet

ČAGLAVICA: Herr Marković är först tveksam. Han vet inte vad han ska tro när den svenske reportern och fotografen vill prata en stund med honom om hans syn på Kosovo. Men någon timme senare, efter ett par-tre fyror raki i det brokiga vardagsrummet, är stämningen uppslupen. Vi skrattar tillsammans och trots att allt vi säger måste passera via tolken Olivera så finns en ömsesidig respekt som för oss närmare varandra.

Miroslav Marković tror inte på ett multietniskt, självständigt Kosovo. Han säger att serberna kommer att sätta sig på tvären för att förhindra självständigheten, men om den ändå kommer - och det är det en hel del som talar för - så är han övertygad om att de allra flesta serber kommer att lämna Kosovo.

- Jag skulle önska att jag om min familj kunde stanna här. Här har vi byggt upp ett liv. Men om vi måste flytta så gör vi det. Vi kan inte leva i ett självständigt, albanskt Kosovo. Vi kommer att vara tvungna att börja om från början, säger han.

Flera andra serber som vi träffar i byarna utanför Pristina säger ungefär samma sak. De är alla snabba att tala om att visst har de albanska vänner, men i det stora hela är den serbiska minoriteten förtryckt - av just albanerna. "Det internationella samfundet har glömt serberna", heter det.

Det är förstås en bild som står i bjärt kontrast till den albanska, som vi bland annat mötte under gårdagens demonstration. Och mitt emellan de båda tolkningarna av den politiska situationen i Kosovo finns FN-förhandlaren Martti Ahtisaaris förslag om regionens framtida status. Ett förslag som är precis det som varje kompromiss i själva verket är - nämligen en lösning som ingen är riktigt nöjd med.

Strömavbrott

PRISTINA: Så gick då strömmen till sist. Den gör det titt som tätt här, men sedan vi kom har den – oss veterligen – inte varit borta. Och hade det inte varit för att jag satt vi datorn för att researcha lite inför en artikel om just...el-problemen i Kosovo, så hade vi antagligen inte märkt att den försvann.

Datorn övergick snällt till batteridrift, men telefon och internet slogs ut. På gatan utanför sparkar dieselgeneratorerna igång. Dessbättre är det mitt på dagen och närmare 15 grader ute. Men så radar Morgan Pålsson-problemen upp sig: hur gör vi nu med vår förmiddagsespresso?!

Trygghet

PRISTINA: Utbrända bilvrak, upplopp och över 600 arresteringar. Vi fortsätter att följa händelseutvecklingen i Köpenhamn via internet och internationella medier, och bilden som framträder här är att Den Kongelige Byen förvandlats till en krigszon. Det känns skönt att vara i säkerhet i Kosovo.

Idag åker vi ut till den serbiska enklaven Gracanica för att skildra den sidan av Kosovo-problematiken. Mer om det under eftermiddagen/kvällen.

Jo, och våren har kommit till Pristina.

Ljudrapport från demonstrationen

Foto: Adam Haglund

PRISTINA: Det fanns stora farhågor inför dagens demonstration i centrala Pristina, där självständighetsrörelsen Vetëvendosje ("självständighet") skulle protestera mot UNMIK:s styre av Kosovo och Martti Ahtisaaris försök till förhandlingslösning för Kosovo.

Av den svenska ambassadens representant här nere fick vi i förväg en "konsulär avrådan" från att befinna oss i närheten av dagens demonstration. Och UNMIK:s icke-polisiära personal hade fått ledigt idag och många uppgavs ha lämnat stan av säkerhetsskäl. Men som svenska Kfor:s pressansvarige uttryckte saken: "vi måste också avråda, men ni begår väl antagligen tjänstefel om ni är någonannanstans".

Det blev en stunds uppbyggande av spänningen utanför UNMIK-högkvarteret, men i slutändan utvecklades demonstrationen inte på det dramatiska sätt som många förutspått. Lyssna på våra rapporter från händelserna här:

1. En ödesdag för Kosovo?

2. Stoppade utanför UNMIK.

3. Polisen backar.

4. Demonstrationen fullbordas.

Pristina

PRISTINA: Har haft lite mer tid att promenera runt i Pristina - och kan konstatera det som vi redan i olika, mer eller mindre "välformulerade", utsagor fått oss till del; nämligen att det här knappast kan beskrivas som en trevlig stad. Inte som sådan. Att trafiken dessutom är bland den värsta (läs: sämsta) vi upplevt på Balkan, gör förstås inte saken särskillt mycket bättre. En självklar säkerhetsåtgärd är därför att inte själva framföra någon typ av fordon om det inte är ytterst nödvändigt.

Hade för övrigt en briefing på svenska Kfor-campen, Camp Victoria, under förmiddagen. I Moose Bar i stabsbyggnaden och med, om inte svenskt så i alla fall danskt, kaffe. Stämningen är avspänd och även om säkerhetstänkandet förstås är oerhört stort så finns det ingen här som upplever att det finns några omedelbara risker. Ja, det skulle vara innebandyn på förläggningen då. Den tycks ligga bakom de flesta skadorna.

Sammanträffande

PRISTINA: Gårdagens bisarraste upplevelse var när vi under middagen med en av Kfors politiska rådgivare här i Pristina får höra att "ja, så ses vi på campen nästa vecka och så tar jag och pressofficeren, Lars Oscarsson, med er runt inan vi träffar generalen".

"Lars Oscarsson?", undrade jag. "Journalist? Med skägg och tidigare informatör på luftfartsverket? I så fall är det min kursare från JH"

"Det är möjligt", blev svaret.

Nu på morgonen kom bekräftelsen på att det är så det ligger till. Världen är liten.

Våldsamma kravaller

PRISTINA: Under dagen utbröt regelrätta gatustrider när polisen stormade ett ungdomshus. Hundratals demonstranter bemötte polisens angrepp med att kasta flaskor och bygga barrikader. Ett antal sopcontainrar stacks i brand och eldar tändes på gatan.

Polisen utfärdade en varning som ropades ut i megafon och när den inte hörsammades satte de in tårgas. Fyra personer skadades och omkring 150 personer greps av polisen. Oroligheterna varade hela dagen och fick även återverkningar i grannländerna, där ambassader angreps.

Ännu en dag i Kosovo? Nej, men i Köpenhamn. I Pristina tar vi en öl i hotellbaren och kollar reprisen av en Champions League-match på tv. Solen har gått ner. Det är 10 grader varmt ute.

God kväll!

En speciell, ordinär stad

PRISTINA: Det enda vi hittills har sett av Pristina är en välbevakad flygplats, några Kfor-check points på vägen in till stan och det som i folkmun går under namnet Police Street. Det vill säga den gata längs vilken många av de internationella organen har sina kontor och posteringar, och som skyddas av dubbla bommar och tungt beväpnade vakter, med ljusblå skottsäkra västar.

På väggar och träd sitter anslag om helgens demonstration. Den organiseras av MSD, Movement for Self Determination, och kan bli alltifrån stillsam till en dramatisk historia. Kfor diskuterar under dagen hur de ska förhålla sig till säkerhetsfrågan. Alternativ ett är att under morgondagen och lördagen söka igenom alla bilar som passerar in till Pristina i jakt på eventuella vapen. Alternativ två är att inte göra det. Alternativ ett riskerar att provocera fram aggressioner, alternativ två riskerar att missa föreberedelser för våld.

Vi tog en promenad och åt en pizza. Gatulivet surrar, bilar i alla prisklasser trängs på gatorna och den unga befolkningen hänger på caféer och barer. Det känns på ytan som en ordinär balkansk stad, helt enkelt. Det råkar bara vara en väldigt speciell, ordinär balkansk stad.

Så lite tid

MALMÖ: På tåget från Göteborg till Malmö och sedan Kastrup. Läser några utmärkta Kosovo-artiklar och relativt nyutkomna böckerna Peace at Any Price och The Case for Kosova. Symtomen är densamma som alltid; ju mer man lär sig, ju mindre inser man att man förstår.

Kosovo-problematiken är förstås långtifrån främmande. Förra årets resa till Serbien kretsade av naturliga skäl kring bland annat just Kosovo – om än ur ett Belgrad-perspektiv. Men de konkreta problemen i Kosovo ter sig något annorlunda än de problem som ligger på bordet när Ahtisaari samlar serber och albaner till förhandlingar.

Energibristen, arbetslösheten, infrastrukturen, internflyktingfrågan, segregationen, romernas situation, den dagligen säkerheten för kvinnan och mannen på gatan. Och ovanpå alltihop: försoning och samexistens.

Så många självskrivna reportage. Så lite tid!

En avgörande tid för Kosovo

GÖTEBORG: Det är två dagar till avresa mot Kosovo.

Undertecknad reser tillsammans med Textverks fotograf Adam Haglund. Vi kommer att anlända i en avgörande tid för regionen; på tröskeln till självständighet men samtidigt hårt motarbetad av regeringen i Belgrad. Ambitionen är att skildra denna brytningspunkt och att flytta fokus från den symbolik som Kosovo-frågan har antagit, och istället koncentrera oss på människorna i Kosovo. De människor för vilka Kosovo-frågan lika mycket är ett praktiskt problem och en fråga om tygghet och i värsta fall: överlevnad.

För på samma sätt som självständighet för den idag FN-styrda serbiska provinsen skulle innebära stora problem och risker för den lilla serbiska befolkningen, så skulle en utebliven självständighet vara ett slag i ansiktet på Kosovos stora albanska befolkning. Frågan är svår. I Belgrad mötte vi när vi var där ifjol, samma styvnackade motstånd mot självständighet som råder idag. Samtidigt är de flesta internationella bedömare ense om att på sikt finns inte något alternativ till ett självständigt Kosovo. Problemet är bara vägen dit.

På lördag hålls en ny demonstration mot FN-förhandlaren Martti Ahtisaaris förslag om Kosovos-framtid. Eller snarare hans brist på konkret förslag och undvikande av just termen självständighet. Den förra liknande demonstrationen för ett par veckor sedan urartade och FN-polis använde tårgas mot demonstranterna. Två personer avled senare. Förhoppningsvis kommer helgens protester att framföras under betydligt fredligare former.