Barn

GUGULETU: Få besökare här tar sig ut i kåkstäderna för ett besök. En delvis rimlig avvägning, för som vit bör man inte utan vidare åka ut dit – särskilt inte i en hyggligt välvårdad hyrbil och med dyr kamerautrustning i baksätet. Men med rätt guidning, i vårt fall en lokal kyrka, kan man på ett relativt säkert sätt uppleva en annorlunda värld. Deprimerande i sin utsatthet och fattigdom, men uppfriskande i sin livsglädje och värme.

Barnen är – som så ofta – ett av de bestående minnena, och här är några av bilderna från Guguletu och Zwelihle.

Vägen ut

KAPSTADEN: Ungdomscentrat Kraaifontein, strax utanför Kapstaden, skulle med svenska mått mätt betraktas som ett regelrätt fängelse. Ett drygt 60-tal ungdomar i åldrarna 14-19 år sitter för närvarande inlåsta här, i celler med upp till sex personer i varje. De genomgår ett program som bygger på så kallad reparativ rättvisa, det vill säga – enkelt utttryckt – ambitionen att inte bara straffa dem för deras brott utan bygga upp dem socialt och hjälpa dem att bryta mönstren så att de inte lämnar fängelset och går direkt tillbaka till sitt gamla gäng och återfaller i kriminalitet.

Ungdomarna här har alla begått grova brott av olika slag. Från rån och inbrott till våldtäkt och mord. De kommer framförallt från Kapstadens utkanter, från platser som Guguletu och Manenberg, och många tillhör de ökanda gäng som brukar tillskrivas ansvaret för den utbredda och våldsamma kriminaliteten.

Många av killarna på Kraaifontein har påbörjat vägen till ett normalt liv. De flesta har långt kvar och har svårt att förstå varför de ska bryta med sitt gamla liv, medan andra har kommit betydligt längre. Vi tillbringade en eftermiddag med dem för att höra deras berättelse och i väntan på det färdiga reportaget kommer här ett par råkopior på bilder från mötet.

Santos vs Wits

KAPSTADEN: Det var en sådan där match där det på något sätt känns som om båda lagen är tvåa på bollen. Där det är mer fysik och vilja än teknik och taktik. Tänk Tipsextra, 1970-tal, Brabham mot Stoke, granatfält snarare än fotbollsplan.

Santos FC ligger sjua i sydafrikanska förstadivisionen, BidWest Wits ligger tvåa. Vinden blåste in över Green Point Stadium och reklamskyltarna flög omkring. När slutsignalen för första halvlek gick hade båren varit inne på plan fyra gånger. Inget lag hade varit nära att göra mål.

Vid varje givet tillfälle var det minst tre-fyra spelare som försökte komma åt bollen och det hela såg lite ut som en svensk pojklagsmatch. I andra halvlek ryckte båda lagen upp sig och spelet blev lite öppnare, men den ”afrikanska tekniken” lyste med sin frånvaro. Santos FC fortsatte att spela bäst och hade ett par hyggliga målchanser, men skärpan saknades. Båda målvakterna gjorde solida insatser – vilket å andra sidan inte säger så mycket med tanke på hur få ingripanden de hade.

Santos ordförande bjöd på ”kaffe” i halvtid – ett kaffe som av någon anledning snarare smakade varm choklad och som lämnade magen i ett ganska taskigt skick i ett par timmar.

Men trots slutresultatet 0-0 och trots det genomgående usla spelet så var det en ganska schysst upplevelse. Dessutom fick vi ju VIP-behandling, inklusive parkering inne på arenaområdet. Publiken? Tja, bilden här ovan är tagen fem minuter före avspark. Stolarna i förgrunden är hemmalagets ”bänk”. Dra era egna slutsatser.

Rättvisemärkt

CITRUSDAL: Goue Vallei är det enda rättvisemärkta vinet på Systembolaget. Det produceras i Citrusdal, ungefär 15 mil längs fantastiskt bra vägar från Kapstaden, i Cederberg mountains. I går besökte vi vinmakaren och en av vingårdarna som odlar hans druvor.

Sammanlagt tillverkas 1,3 miljoner liter vin som är rättvisemärkt, men eftersom efterfrågan inte är tillräcklig än, säljs endast 300 000 liter under rättvisemärket. Resten säljs under vanlig etikett. De största marknaderna är Storbritannien och Holland. Sverige är hopplöst efter. Pengarna för rättvisemärkningen går tillbaka till gårdarna och bland annat går arbetarna olika utbildningar och bygger bättre gemensamhetsfasciliteter.

Valtider

HERMANUS: Det är valtider längs den sydafrikanska kusten. I slutet av dem i alla fall. Så efter att ha besökt Dr Matoti i townshipen Zwelihle en bit österut från Kapstaden passade vi på att åka ner till ett av kustens bästa valspaningsområden. Kanske att några av valarna dröjt sig kvar och fortfarande kunde ses från land.

Vi hade tur. Fem-sex valar låg och vältrade sig i bukten och lagom till vi hunnit ut på klippan och monterat teleobjektivet började de hoppa – bara ett hundratal meter från stranden. Inte som delfiner; graciöst upp i lyften och med ett prydligt nedslag – utan tungt upp med halva kroppen ovanför ytan och så ett magnifikt magplask, som om en container ramlat av ett fartyg ungefär. Men med tanke på att de kan bli ungefär 15 meter långa och väga lika många ton så är det förstås ändå ganska imponerande. När de blåser rent lufthålen låter det som någonting mellan en elefant och ett lejon. Som ni förstår av den liknelsen är det svårt att beskriva.

Kafka i Kapstaden

KAPSTADEN: Ännu en härlig dag i kolonierna. Nåja, en lätt överdrift – åtminstone vädermässigt. Lätt duggregn under förmiddagen och ganska beskedliga 18-20 grader.

Jobben har börjat rulla igång på allvar. Har ägnat morgonen åt Santos FC, Kapstadens bästa elitfotbollsklubb. Vi är inbjudna till deras match på Green Point Stadium på fredag – den arena som kommer att ersättas av den nya arena som ska stå klar till fotbolls-VM 2010 och som då ska ta 68 000 åskådare. Hur logistiken och säkerheten i området ska garanteras fram till dess är ännu oklart – trots att vi igår och idag har fått många och långa beskrivningar av saken från högt uppsatta personer i den lokala VM-organisationen.

Eftermiddagen idag gick åt till att med Kafka surrande någonstans i bakhuvudet irra runt i stadshuset på jakt efter en intervjuperson som vi avtalat tid med. Vad sägs till exempel om receptionistens: ”Mr Cronje on 5th floor? Sure, but what 5th floor, we have two of them?” Och väl på femte våning så visade det sig att de som mer eller mindre satt grannar med den vi skulle träffa var helt säkra på att han satt i andra ändan av den enorma byggnaden. Det vill säga ner med hissen, ut genom säkerhetskontrollen, tvärs igenom hela stadshuset, genom en ny säkerhetskontroll och... Jaha, ja okej, det var på det första stället i alla fall. Det är bara det att han inte ärpå plats för tillfället.

Som sagt: ännu en härlig dag i kolonierna.

Åska

KAPSTADEN: Det här skulle ha publicerats i går, men tekniken har inledningvis spelat oss vissa spratt. Nu verkar allt fungera som det ska. Så här kommer vår första korta rapport:

Ett fullkomligt formidabelt åskoväder drog över Kapstaden igår kväll. Blixtarna sträckte sig över hela himlen och lyste upp Lions Head från alla håll. Vi satt på altanen hos familjen Landstedt med en Windhoek Lager, men när det plötsligt blåste upp till en styv sydlig kuling fick vi dra in markisen och gå inomhus.

I en timme skakade fönster och dörrar i den starka vinden. Kraftiga, utdragna åskknallar rullade över himlen och blixtarna tycktes outtröttliga. Vi undrade hur det gått för den lilla segelbåt som vi en stund tidigare sett kämpa söderut i den då närmast obefintliga vinden.
Så – lika plötsligt som den kom – avtog vinden. När vi lämnade Camps Bay en stynd senare och körde tillbaka mot stan var luften fräsch efter ovädret, men det var helt stilla och temperaturen stadigt runt 25 grader. Vår lilla och mycket klena Volkswagen Chico kämpade tappert i backarna. Vänstertrafiken börjar redan kännas ganska naturlig – för somliga av oss.

Idag står en halv dags planeringsarbete på schemat. Därefter ska vi till Westerford High för att träffa rektorn och förhoppningsvis arrangera med jobbet ”studenter i världen” åt Sju89 och Ett23.

Textverk-team till södra Afrika

Frilansgruppen Textverks medarbetare Görrel Espelund och Andreas Karlsson kommer i tre veckor att befinna sig på resa i Sydafrika och Botswana. För Görrel blir det andra resan tillbaka, sedan hon flyttade hem till Sverige efter sju år som korrespondent i Kapstaden. För Andreas blir det andra resan någonsin till regionen.

Görrel och Andreas kommer under hela resan att lämna rapporter här på Texverks reseblogg. För att komma i kontakt med dem under deras resa, se kontaktinformation på www.textverk.se.

Välkomna till Textverks reseblogg

På Textverks reseblogg kommer Frilansgruppen Textverks resande reportrar att lämna rapporter från sina resor runtom i världen. Förestående resor annonseras här på bloggen och på Textverks hemsida: www.textverk.se.

Så välkomna att ta del av våra reportrars iakttagelser, kommentarer och analyser. Och välkomna att kommentera och diskutera med dem.

Med vänlig hälsning,
Textverks redaktion