Babianer och flodhästar

OKAVANGO: Så...första morgonen vaknar vi en si så där vid femtiden av att babianerna och flodhästen bråkar utanför vår hydda. Nära. Väldigt när. Babianerna rafsar i träden och skäller. Flodhästen frustar och stampar. Babianerna rafsar och skriker och vi står där inne i hyddan och försöker urskilja skuggorna i mörkret och se om det är en flodhäst eller en stam eller kanske en babian som har vågat sig ner på natten.

Sedan kom morgonväckaren. Mannen som trummade upp oss vid fem och trettio så att vi skulle kunna vakna upp i tid för våran safari. Och babianerna tystnade och flodhästen, han försvann. Gick väl ner i Okavangodeltat igen och sökte skydd för solen.

Och vi gick upp och drack te. Men det var inte slut på flodhästar. Eller babianer. För när vi hade spanat in leoparder och geoparder och antiloper så var det sundowner ute på savannen. Och sedan middag. Vi satte oss vid långbordet, alla andra gäster och vi. Plötsligt rasslade babianerna i palmerna igen. Så härligt att vara i bushen! Vildmarken!

Då kom babianerna lite närmare. Och lite närmare. Och så kom det en omgång babianavföring från träden och ner på marken intill bordet. Alla skrattade, personalen ropade ooops och bestämde att vi skulle flytta in under tak. Men det gick lite långsamt och babianerna hoppade vidare och splash landade en ny stor laddning mitt på långbordet. Holländarna blev nedstänkta. Och den amerikanske killen som inte egentligen gillade bushen. Och hans fru – som verkligen gillade bushen. De engelska damerna blev ännu surare. Men efter det att holländarna bytt kläder, amerikanen fått sig en öl och engelsmännen gått och lagt sig, så skrattade vi gott. För det är ju himla härligt i bushen. Fast helst utan babianer...